Känt mig så ensam den senaste veckan. Bara suttit hemma har inte haft orken att ta tag i mig själv vilket är dumt! Men det är så tomt här i lägenheten utan Andreas. Ingen som håller om mig när jag ska sova, ingen som pussar mig och säger hur mycket jag betyder, ingen som ligger och kollar på en när man vaknar eller som man kan hålla om när man vill ha närhet. Visst har jag min lilla hund men han kan ju inte riktigt säga vad han tänker på eller hålla om mig. Snarare jag som håller om honom.
Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, för sånt gillar jag inte och det är inte det jag är ute efter heller för den delen. Jag vill bara skriva av mig lite. Kanske är det så att jag är nervös inför flyten till Göteborg, känner mig ärligt talat lite rädd för att jag inte kommer trivas eller att jag inte kommer lära känna nytt folk trots att jag är en väldigt social person. Dock tror jag att det är nyttigt för mig att prova på något nytt och spännande, jag är modig måste jag intala mig själv, det är bara så. Positiva tankar, det här kommer bli bra, kom igen nu Maria det här klarar du!
Pratade med Andreas innan som ni vet redan flyttat dit, han trivs redan superbra på universitetet, så det är jag ju jätteglad över. Han förtjänar allt gott min lilla älskling. När du är lycklig så är jag! Allt kommer bli bra, allt ska bli bra!